AIKIDO, den harmoniska vägen
Aikido är inte bara en självförsvarskonst som lär ut uråldrig japansk försvarsteknik, utan framför allt en metod att träna sin kropp och själ till välmående och harmoni.
Ordet Aikido är sammansatt av tre japanska uttryck och kan översättas:
"vägen till harmoni med livskraften" eller "vägen till harmonisk anda".
Fastän det tränas som ett självförsvar, är syftet med träningen just att uppnå denna harmoni, att öva sin smidighet, koncentration och följsamhet i rörelserna. Aikidons teknik är baserad på cirkelrörelser och på att aldrig konfrontera den anfallande kraften, men leda den åt sidan så att den fäller den anfallande själv, utan att en kraftmätning blir nödvändig.
   Aikidons rörelser är till sin natur så eleganta och mjuka, att en väl utförd teknik nästan kan liknas vid dans. Det kan vara svårt att, när det utförs skickligt, inse hur kraftfull och effektiv Aikidons självförsvarsteknik är. Den anfallande tycks fällas med sådan lätthet att det hela verkar uppgjort. Inte förrän man själv har prövat det, förstår man att det verkligen fungerar.
   Men det tar tid att lära. Aikido är inte lätt att behärska och riktigt fullärd blir man inte ens på en livstid. Men just detta faktum är ett av de mest inspirerande inslagen i Aikido - man kan träna i åratal utan att det blir monotont, utan att glädjen i att ständigt utvecklas avtar.

Ingen tävling
Fastän Aikido tränas som en självförsvarskonst, talar vi inte om motståndare. Den anfallande är min partner i träningen, som skall hjälpa mig i min utveckling. Vi övar tillsammans de graciösa rörelserna och den speciella koncentration det kräver. Den ende jag egentligen ska besegra är mig själv. Det finns inte heller några anfallstekniker i Aikido. Därför är tävling omöjlig.

En filosofisk idrott
Teorierna bakom Aikidos träning och tekniker känns igen från de österländska filosofierna. Målet med träningen är att vinna harmoni i både kropp och ande, att skärpa sin koncentration och förmåga utveckla en personlig hälsa som bottnar i den frid som uppstår när man verkligen lär känna sig själv. Man kan tala om en slags meditation i rörelse, där varje träning är en form av reningsceremoni. Därför utvecklas man samtidigt i både skicklighet och ödmjukhet - det ena skulle inte gå utan det andra.
   Aikidos teknik och rörelsemönster har formats av den helhetssyn på människan, hennes kropp och själ, som har tusenåriga traditioner i Japan. Det går inte att lära sig dessa tekniker utan att också tränga in i deras bakomliggande idéer och filosofi. Aikido är konstruerad efter uråldriga österländska naturlagar, för i japan går teori och praktik alltid hand i hand. Dessa filosofier kan inte förstås utan att de övas. På så vis blir träningen också en fascinerande inblick i det japanska tänkandet.

Aikidos grundare
Aikido har sitt ursprung i Daito-aiki-jutsu en stridskonst som grundades på 800-talet av prins Sadzumi, en av keisar Eiwas söner. Den övades länge i hemlightet inom en liten grupp samurajer, krigaradeln.
   År 1911 böriade Morihei Ueshiba träna för Daito-skolans mästare. Han var då 28 år, men hade redan som 14-åring börjat träna en mängd olika japanska stridskonster. Ueshiba uppnådde en oerhörd skicklighet men var inte nöjd. Han ville finna en väg att inte bara övervinna motståndaren, utan själva våldet i sig. Därför utvecklade han Aikido och började lära ut det. Till en början var han mycket noggrann med vilka som fick träna för honom, men med tiden tillät han den allmänna spridning som Aikido har idag.
   Morihei Ueshiba tränade och lärde ut Aikido ända till sin död år 1969. Idag är hans sonson, Moriteru Ueshiba, Aikidos överhuvud (Doshu). Tusentals instruktörer finns spridda över hela världen.

Aikido i Sverige
I vårt land har Aikido tränats sedan början på 60-talet. Idag är det en bra bit över tusentals tränande och nästan hundratalet klubbar över hela Sverige. Aikido hör till Svenska Budoförbundet, den organisation som står bakom alla så kallade budosporter, såsom t.ex. Aikido, Karate, Ju-jutsu och Kendo.

Stefan Stenudd